2007

Sommarnatten är ljummen här, nästan lika ljus som dagen, och pappa gråter. Tyst. Till Discovery Chanel. Med ett blött filter i sin mun eller till Pink Floyds uthällda hjärta. Ibland är det så. Ibland måste man lära sig leva med det. Ändå tror jag aldrig att jag lär mig det. Hur en sanning lika enkelt blir till en lögn eller hur lögnen ersätts med ett besök på akutmottagningen och alltid kommer han tillbaka med lika trasiga kinder som innan och ett ofixat hjärta. Hur känns det egentligen frågar de. Jo tack, det är väl lite som att man går sönder mer och mer för varje gång. Så tillslut måste det vara så trasigt så att det aldrig går att få det helt igen. Kan inte ens täta igen skarvarna med murbruk eller tandkräm. Men det är så det är. Och man kan vänja sig vid de underligaste sakerna. Krig i Afrika och ett gevär mot en liten pojkes panna. Det är så det är och någon gång lär man sig. Någon gång måste det bli bättre. Åtminstone i Afrika.